becomenurse

Min Novell

Solen steker genom den gamla Folka-bussen, Johan och Marita tittar på varandra med kärleksfulla ögon.

De träffades första gången när Marita hade tagit Studenten, de träffades på en fest där de hade gemensamma vänner, men trots att de var så nära varandra i bekantskaps kretsen så hade de aldrig träffats tidigare.

Marita föll direkt för Johans charmiga leende och busiga bruna ögon, och det där somriga solblekta håret. Johan hade även han fallit för Marita pladask, han som alla andra killar gillar tjejer med det där lilla extra, intellekt, fina kvinnliga former, och rosiga kinder.

Men ungdoms tiden gick, med allt vad den innebär rysligt fort.

Idag är de båda i 30 års åldern och har hus, hund, barn och sommarställe, ja allt som man kan tänkas behöva för att må bra och anses som en god familj utåt sett.

Barnen hade fötts i ganska rask takt efter varandra,mellan Jimmy,Simon skilde det bara knappt ett år emellan, medan Emilia kom 2 år efter Simon.

Idag skulle de alla ut till deras älskade sommarhus som låg alldeles intill en liten tjärn som kallas för Öratjärn, Pappa Johan har alltid sagt till barnen att den heter så för att om man lyssnar riktigt noga kan man få höra älvornas allra innersta hemligheter.

Jimmy som nu skulle fylla 8 i dagarna, var väldigt exalterad över att få bara vara med familjen,att komma bort i från den intensiva gatan där dom bodde på i stadens utkant.

Hunden Sacko fick givetvis följa med familjen dit de skulle.

-Mamma, ropar Emilia! Sacko dräglar på min tröja, mamma Marita lutar sig åt sidan och ser hur deras bernersennen hund flämtar efter frisk luft i den lilla springan i fönstret ovanför Emilias huvud.

-Sacko ligg ner i baksätet säger Marita, Sacko gör som han blir tillsagd och går ett par rundor runt i en ring tills han tillslut hittar en skön position att lägga sig ner i.

Johan tittar på Marita, -Det är nog varmt för han säger johan, -kanske är det bäst att vi stannar och tar lite rast innan vi fortsätter, det är ju trots allt tre mil kvar tills vi är framme.

-åhhhh så länge säger Simon som hela tiden suttit tyst i bilen.

-Ja säger mamma Marita, men vi har ingen brådska, vi ska ju på semester, och då måste vi ju ta oss tiden till att se det som vi inte tidigare har sett.

-Vad menar du med det frågar Jimmy?, Jo säger mamma Marita vi får stanna och titta på allt vi sett och inte sett tidigare, fast med nya ögon, Emilia börjar att grina, -Mamma jag vill inte ha några nya ögon, jag ser ju redan så bra med mina egna gamla!!

Marita och Johan skrattar och säger till sina barn att det bara är ett talessätt när man säger så, och vad man menar med det är att man ska titta till exempel på en sak och tänka på något roligt, och då kan man kanske om man har tur, se fler saker på saken/tinget som man inte tidigare märkt.

-Nu tycker jag att ni är lite väl knasiga säger Jimmy, Johan och Marita håller med sina barn om att det kanske lät lite väl knasigt, i allafall för barnens öron.

-Vi stannar på nästa parkering säger mamma Marita, -aijaj kapten säger Johan och blickar bakåt på sina barn i backspegeln, alla ler och är mycket glada.

Efter ca 10 minuters bilfärd så ser Simon som sitter i mittensätet i bussen!! -där pappa, där finns en parkering där vi kan stanna.

Parkeringen omslöts av en massa hundkex och midsommarblomster. -mamma jag vill plocka blommor till stugan säger Emilia.

Klart att vi ska det säger mamma Marita och börjar på att ta av sig sitt säkerhetsbälte.

När bussen stannat hjälper pappa Johan alla sina barn ut på den vackra parkeringsplatsen, det måste ju minst vara 25 grader i dag säger han till Marita, Marita instämmer helt, det var verkligen längesedan det var såhär varmt.

Hunden Sacko springer genast fram och nosar på en gammal stubbe, och som alla andra hanhundar gör lyfter han ena benet och märker ut sitt revir på den,Han tror nog nu att han äger den stubben säger Simon, -ja eller så var han bara kissnödig säger Emilia.

Marita börjar på att plocka fram lite frukt, dricka och smörgåsar ur den lilla blå kylväskan, barnen springer runt henne och stojar och skrattar och blåser små fallskärms gubbar på varandra, så som hon själv gjort då hon var liten och hittat en vissnad maskros.

Johan blickar ut mot åkern dom har framför sig, -Se Marita säger han, jag tror vi har hamnat i paradiset, han lutar sig framåt och pussar henne på pannan, hennes hår och hud luktar lika gott som all världens blommor, en blandning av kaprifol och liljekonvall som han själv brukar uttrycka det till henne.

Jimmy kryper upp emellan dem, -pappa & mamma titta på den här stenen, den ser ut som den har kommit från månen, Pappa Johan tar upp stenen och titta närmare på den, han skrattar sedan och säger till Jimmy, ja du grabben min, kanske det är en månsten den har ju ingen riktig tyngd i sig, och titta det finns ju små hål i den också, den här tycker jag att du ska spara och vara rädd om och ha som din önske-sten.

I själva verket så var månstenen en leka-kula, som troligtvis hade ramlat av från någon lastbil som kört en massa sådana kulor till ett växhus som dom hade på andra sidan vägen om parkeringen.

-Kom nu barn så ska vi fika lite ropar Marita.

Alla satte sig vid det bruna solblekta rastplats bänken, Sacko hade redan intagit sin plats under bordet för att komma bort från den värsta stekande hettan.

Alla åt och fröjdades över att få vara tillsammans, de berättade historier från förr och planerade inbjudningar till Jimmys kalas, Emilia spillde saft över hela klänningen, men vad gjorde det? Ingen kunde låta bli att dra på smil-banden och ta det för vad det var.

Plötsligt börjar det att knäppa ifrån bussen, klink klonk, knäpp knäpp.

-Men vad är det nu, frågar Marita?

Alla lyssnar till det mystiska knäppet, tsssss fräs, alla blickar var som fastglödda vid den gamla bussen, som Johan ärvt av sin pappa, den var ju inte av det nyare slaget, men hade alltid gått som en klocka, aldrig några fel.

Pang sa det, och hela bussen blev rökfylld inuti,-Men Johan gör något skriker Marita!!

Johan skyndar sig fram till bussen och öppnar sidodörren och sliter ut en brandsläckare.

Alla barnen är i chock, Emilia skriker och gråter, Simon sätter saften i halsen och hostar för att huvudtaget få någon luft, Jimmy han bara skrattar! Han skrattar så att han nästan inte kan sitta upp på sin plats på bänken, Sacko står bredvid Johan och skäller och hoppar för att bli uppmärksammad.

Marita håller sig för munnen och stampar med högra foten i sanden, -Men Johan akta dig, akta det kan vara farligt, men gör något!!

-Jag gör ju säger Johan i ett enda vrål till sin fru!!

Marita Sätter sig ner och försöker att koncentrera sig på sina upprörda barn istället.

Johan hittar då källan till det brinnande föremålet i bilen, det var deras gamla kassettspelare som tydligen hade kortslutits på något märkligt sätt och antänt hela panelen i bussen.

Johan sprutar på med brandsläckaren över hela instrumentpanelen, och lyckas släcka branden.

Marita och barnen sitter och tittar på sin pappa/make med stora ögon.

-Pappa hur ska vi ta oss hem, piper till sist Jimmy som slutat att skratta, Johan sliter sitt hår och sätter sig ner på huk för att inte svimma, hela proceduren med branden, skrikande barn och hustru och hund har tärt på hans nerver.

Han sitter med ryggen ifrån dem och tittar ut mot landsvägen och upp emot växtvarhuset ovanför honom.

Johan ser då en blå Volvo 740 stående, med en stor vit lapp på bakre sidorutan.

Han reser sig upp och går över vägen, -vart ska du ropar Marita efter honom?

Johan vänder sig om till Marita och barnen och sträcker upp en hand och vinkar och ropar tillbaka, -Jag kommer strax.

Marita och barnen ser hur han vadar igenom gräset upp till växtvarhuset.

Jimmy Emilia och Simon frågar mamma Marita, vart ska pappa?? känner han någon där??

-Nej svarar Marita, jag tror pappa kommer att ringa till Farbror Roger och be han komma och hämta oss så vi får åka hem igen.

Alla barnen börjar på att gråta, Jimmy är arg på mamma & Pappa som förstört hela resan till sommarhuset, Emilia säger att hon ska gå till huset om dom inte kan åka dit, Simon snyftar för sig själv under bordet.

En sådan besvikelse tänker Marita, men vad kan man göra, hon kan ju inte trolla fram en ny bil, och Roger skulle nog inte heller vilja skjutsa dem hela vägen till sommarhuset, och sedan hämta den där igen om några dagar.

-Jag kan tyvärr inte göra något åt den saken säger Marita till barnen, och pappa kan inte heller göra något, vi får se hur det blir senare i sommar, kanske kan vi åka en annan gång.

Det passerar två bilar förbi dem medan de diskutera med varandra, och den tredje bilen gör en u-sväng och svängar in på parkeringen bakom deras gamla buss.

Någon öppnar dörren, och vem stiger ut!! -PAPPA skriker alla barnen, han tar alla sina barn i famnen och kramar och kastar dem högt upp i luften.

-Men Johan, vart har du fått tag på den där frågar Marita?

-Jo min sköna dam, jag gjorde som du sa!

-Vad sa jag?, undrade Marita, Jo säger Johan du sa att man skulle se på saker som man sett och inte sett förut, med andra ögon!

-Och hade jag inte suttit på huk sådär så hade jag aldrig märkt det säger Johan.

- Märkt va??Ja men vad har det med denna bil att göra undrade hon, Jo säger Johan, när jag satte mig med ryggen emot er och tittade mig runt, jag släppte allt och bara tittade och försökte att koncentrera mig på det som är positivt, och smack mitt framför mig står denna pärla, och är dessutom till salu!!

-Men Johan utbrister Marita!! du ska bara veta vad jag älskar dig, Marita pussar sin make rätt på munnen, barnen skrattar igen och sitter redan i den nya Volvon,Sacko har redan han också intagit en sittplats i bilen, nämligen på förarsätet bakom ratten.

-Nå vad säger du? Frågar Johan, ska vi fortsätta vidare mot sommarhuset nu?? -åhh jaa det ska vi säger Marita, eller vad säger ni ungar ropar hon, och får till svar av alla i kör jaaaaaa.

-Men, säger Marita vad händer med bussen då?? här kan den ju inte stå.

-Ingen fara gumman, har man bytt så har man. Va?-säger Marita.

-Den vänlige mannen som äger växtvarhuset där uppe var villig att byta vår gamla halvbrunna Folka-buss till denna Volvo,bara för att han behöver reservdelar till sin gamla original buss.

-Gud så smidig man kan va då, säger Marita och buffar honom kärleksfullt i sidan.

De går iväg till bilen, och Marita måste ha Sacko i knät hela dom tre milen till sommarhuset, en 40 kilos hund är inte det trevligaste att ha i knät en het sommardag, men sådant står man ut med när man är riktigt lycklig.

Av:Susanne Lindholm Brunflo 090708